Varför ville du publicera på the Conversation?
– Det började med att jag blev inbjuden att skriva ett blogginlägg till “Behind the Paper”, som är en blogg kopplad till förlaget där jag nyligen hade publicerat en vetenskaplig artikel. Jag var lite tveksam till om det skulle vara värt mödan, så jag frågade fakultetens forskningskommunikatör Tove Smeds om råd. Hon tipsade om The Conversation och sa att det antagligen skulle få större spridning om jag skrev något där, eftersom andra nyhetsmedia återpublicerar material därifrån. Och det stämde verkligen, istället för ett inlägg blev det ett trettiotal inlägg på olika medieplattformar globalt.
Foto: Tove Smeds.
Hur gick du tillväga?
– Först tittade jag på andra artiklar för att få en uppfattning om formatet och tonen. Jag märkte att de artiklar jag själv tyckte bäst om var skrivna i jag-form och i en narrativ stil, så jag försökte göra likadant. Jag skrev ett första utkast som sedan bollades ett par varv med en editor från The Conversation. På det hela taget lade jag nog ner två arbetsdagar på detta.
Hur var det?
– Det var roligt och givande att skriva i en mer personlig stil, men det var också svårt att bevara exaktheten i språket utan den vetenskapliga jargongen, där begreppen har sin väldefinierade betydelse.
Varför är tredje uppgiften viktig?
– Det beror väldigt mycket på sammanhanget. Det är uppenbart viktigt om din forskning till exempel har relevans för sjukvården eller om den kan användas i det politiska samtalet. I mitt fall – forskning på psykedelika och medvetandets neurofysiologiska grund – finns det ett stort intresse från allmänheten för själva ämnet, dels på grund av entusiasmen kring psykedelisk terapi, men också på grund av en oro kring utvecklingen av artificiell intelligens. Det finns många vilda teorier om medvetandet, och ibland ifrågasätts det om man överhuvud kan studera medvetandet med naturvetenskapliga metoder. Då tycker jag att det är viktigt att visa att det faktiskt går – och att man kan upptäcka nya oväntade saker när man försöker – istället för att bara rycka uppgivet på axlarna åt de filosofiska paradoxerna.
Har du några tips?
– Jag lade mycket tid på att försöka förmedla inte bara resultaten utan även den vetenskapliga processen, alltså varför vi mätte vissa saker och inte andra, och varför det gav oss möjlighet att dra vissa slutsatser men inte andra. Det tror jag är viktigt när man skriver populärvetenskapligt.