– Den viktigaste lärdomen är fokus på teamarbete, och att alla, oavsett grad/befattning bidrar på ett viktigt sätt till den uppgiften man har fått. Jag upplever ibland att teamkänslan saknas inom vården och att olika personalkategorier inte alltid samverkar på ett optimalt sätt. Inom akademin är många utpräglade individualister och konkurrensen är väldigt hård gällande anslag och tjänster. Genom fler öppna samarbeten över gränserna tror jag mer tvärvetenskaplig forskning skulle kunna bedrivas.
– Vidare arbetar militärer ofta i så kallade stridspar, där man har till uppgift att bevaka hur den andra mår, att man vilar ordentligt, äter och dricker när det behövs eller utgör ett stöd om man upplevt något traumatiskt. Man är mån om varandra på ett naturligt sätt, något som ofta präglar det moderna militära ledarskapet. Jag tror vi skulle kunna applicera detta tankesätt inom både akademin och sjukvården, båda hierarkiska organisationer där många mår dåligt.
Tove Smeds, kommunikatör och wallraffande LUM-reporter, hur var det att vara patient?
– Stefan kände inte till att jag skulle vara ”markör” som det kallas i militärövningen. Däremot hade vi planerat att skriva en artikel om hans engagemang utifrån universitetets devis ”beredd till bådadera”. För att sjukvårdarna skulle ta mig till Stefans avdelning, traumtroppen, behöver man ha omfattande skador, så de sminkade upp mig rejält. Det var ett minnesvärt reportage att göra på många sätt, och med tanke på hur verkligheten ser ut i omvärlden även skrämmande. Och lite roligt var det ändå att vi lyckades lura Stefan…
Hur mår du i dag?
– Jag återhämtade mig snabbt från låtsasoperationen! De enda biverkningarna från övningen var att målarfärgen satt i hårt ett par dagar.