– Upprinnelsen var att vi tyckte en del ärenden hade väldigt mycket av en “vi och dem”-karaktär, vilket är problematiskt då vi ju alla är eniga om att vi ska jobba mot samma mål. Om man kan öka samhörigheten och räta ut frågetecken med en så enkel sak som att bjuda in någon över en informell fika, så varför inte?
– Tanken med våra frukostar är att alla personalkategorier vid vår avdelning ska kunna delta och det har främjat vår avdelnings sammanhållning genom åren. Vi är en arbetsplats där det passerar många individer (studenter), så frukostarna fungerar också som en regelbunden mötespunkt där ny personal kan introduceras och känna sig välkomna. Sedan är deltagande inget tvång och hur mycket tid man kan avvara är helt upp till individen.
Vad pratar ni om?
– Vi har normalt ingen agenda utan man tar sig en fika och slår sig ned vid ett bord i vårt lunchrum. Det är ett informellt forum där man ska kunna ta upp saker i verksamheten som kan behöva uppmärksamhet.
– Vi har försökt att bygga upp en kultur vid vår avdelning där det finns rum för det “informella mötet” då vi tyckte att detta i mångt och mycket har gått förlorat i verksamheten. Exempelvis är BMC inte så välkonstruerat för spontana möten, med kontor i direkt anslutning till gruppernas laboratorium och avdelningarna är inlåsta bakom flera dörrar.
På vilket sätt har träffarna varit positiva?
– Det har upplevts som positivt av såväl gruppledare, forskare som kanslipersonal. Att kommunicera ärenden över exempelvis email är många gånger problematiskt och möjliggör sällan för en dialog – en följd av centraliserad förvaltning och administration, där våra kärnverksamheter i många fall separerats från stödverksamheten. Jag tror vi alla är överens om att det också finns ett värde i att få ansikten på dem man interagerar med i verksamheten.