– Specialistsjuksköterskeprogrammet består av sju självständiga inriktningar med ett specificerat utbildningsuppdrag, det vill säga ett visst antal studenter som motsvarar de medel vi tilldelas. Vi har tidigare legat på 140-160 studenter per år men successivt jobbat upp detta antal motsvarande uppdraget, vilket är cirka 190 studenter per år.
Varför har ni tidigare ”underproducerat”?
– Det stora hindret är tillgången till VFU-platser (Verksamhetsförlagd utbildning). Detta är ett arbete som vi inom utbildningen, administrationen och företrädare för verksamheten tillsammans jobbat länge och målmedvetet mot. Det är många mötestimmar som ligger bakom resultatet.
– Ett annat problem har också varit antagningsprocessen som inte fungerat optimalt tidigare. Tidigare har man varit försiktig med att göra så kallade överintag av rädsla för att inte kunna erbjuda alla studenter VFU-plats. Tillsammans med administrationen har vi byggt upp bra statistik som vi kan förlita oss på och därmed vågat anta tillräckligt antal studenter vid programstart.
Vad betyder denna framgång de facto för situationen i vården?
– Att fler får sin specialistexamen är naturligtvis mycket positivt för vården eftersom bristen är väldigt stor. Men det har varit och är fortsatt tufft för verksamheterna att klara att ta emot alla studenter och erbjuda dem VFU med god kvalitet.
Vad betyder det för vården att ni nu ”överproducerar”?
– Det kan lätt bli en ond cirkel där bristen på rätt kompetens i den kliniska verksamheten är stor vilket innebär att det är svårt att ta emot studenter, vi kan då inte utbilda tillräckligt många vilket leder till att bristen i vården blir värre och så vidare. Frågan om kompetensbrist i vården är nog mer komplex än så här men oavsett är varje person som får sin specialistexamen viktig.
Förstår att detta är ett nationellt problem. Hur har ni arbetat för att råda bot på problemet?
– Vi kan nog inte säga att vi rått bot på problemet, men vi har lyckats arbeta upp rutiner för samarbete och dialog som fungerar väl. På så sätt kan vi optimera situationen även om den är långt ifrån problemfri. Detta är omfattande bekymmer för många lärosäten i Sverige. Det är många som inte når sina utbildningsuppdrag för specialistsjuksköterskeinriktningarna.
Vilken har din roll varit i detta arbete?
– Tillsammans med Maria Björkqvist har vi initierat arbetet. Jag har ägnat och ägnar fortsatt stor del av mitt uppdrag åt dessa frågor. Men det är många involverade nu; programdirektörer, programledningar, administrativ personal och studentrepresentanter.
Är ni stolta?
– Ja, vi är stolta men nu riktas blicken mot andra program inom nämnden där vi har liknande bekymmer. Just nu jobbar vi hårt för att barnmorskeprogrammet ska kunna ta in fler studenter.
– Detta är aktuell problematik för i stort sett alla utbildningsprogram som har VFU så det går inte att slappna av. Det är ett löpande arbete för att kunna upprätthålla det. Vi träffar regelbundet sedan ett-två år samtliga verksamhetschefer för förlossningsvården i Skåne tillsammans med Region Skånes utbildningschefer. Nu VT 2024 ökade vi intaget något i överenskommelse med dessa verksamheter. Vi kommer nog inte nå utbildningsuppdraget 2024 men kanske 2025, hoppas vi.
– Vi försöker kopiera detta upplägg med målet att hitta bra former för dialog med samtliga verksamheter som är aktuella för nämndens utbildningar. Skåne har 33 kommuner vilket är en stor utmaning. Här behöver vi tänka annorlunda, vi har startat en arbetsgrupp tillsammans med kommunrepresentanter och studenter som fördjupar sig i hur vi skulle kunna organisera det.
Har andra lärosäten velat dela era erfarenheter?
– Några har tagit kontakt och vi delar gärna med oss.