Hur hamnade du på Medicinska fakulteten i Lund?
– Min fru är faktiskt född här i Lund och hennes familj är alla alumner från Lunds universitet, så vi har alltid hållit ett öga på möjligheterna här. För några år sedan träffade jag professor Eva Ageberg genom vår forskning och hon berättade om ett nytt labb som planerades här i Lund. Under några år har jag följt dess utveckling och när de sökte en direktör kände jag att det var en fantastisk möjlighet för mig att hjälpa till att utveckla denna viktiga nya infrastruktur, och min familj bestämde sig för att detta var en fantastisk möjlighet att prova på livet i Sverige.
Hur har Sverige och Medicinska fakulteten välkomnat dig?
– Väldigt, väldigt bra. Jag är med i forskargruppen Idrottsvetenskap och mina kollegor har varit extremt snälla och tålmodiga mot mig medan jag lärt mig hur allt fungerar. Fakulteten har också varit mycket stödjande och förstående för de utmaningar man står inför när man flyttar till ett nytt land och en ny arbetsmiljö.
–Det är verkligen spännande att se hur labbet används för utbildning, av kommuner som tittar på bostads- och hållbarhetsfrågor, av industrin som testar produkter och naturligtvis av andra forskare från inte bara medicin utan även andra fakulteter.
Var det en kulturkrock att komma hit?
– Både ja och nej. Jag har besökt Sverige till och från i ungefär tjugo år, så för det mesta visste jag vad som väntade. Min son föddes till och med i Malmö under ett år som jag arbetade på Köpenhamns universitet. Det betydde att jag redan hade några vänner i området. Det kan tyckas lustigt, men att veta att jag hade några hockeykompisar här och att jag kunde komma tillbaka på isen och spela gubbehockey var väldigt viktigt för mig.
– Att lära sig den administrativa biten, bland annat hur forskning finansieras och stöttas både inom och utanför universitetet, är en utmaning. Jag börjar naturligtvis inte från början här, men det är en stor utmaning att ställa om mitt arbete här. Jag måste påminna mig själv om att det är en process som kommer att ta lite tid.
Har du några idéer till förbättringar för att underlätta livet för våra utländska forskare?
– Jag tror att det hade varit till stor hjälp att ha en tydligare bild av hur arbetsbelastning, forskningsfinansiering och overhead samverkar och administreras inom universitetet, eftersom det är helt annorlunda här i Sverige än vad jag har upplevt utomlands. Jag har till exempel aldrig varit med om att behöva betala omkostnader för mitt eget arbete. När du växer upp i det systemet vet hur du ska navigera finansiering för att kompensera för det, men som nykomling var det lite av en chock.
Skulle du göra det igen?
– Ja.
Läs mer om MoRe Lab och se bilder från labbet på Vetenskap & Hälsas webb.